Sammanfattning:

Frågan om en talan har väckts i den tid som anges i 3 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken ska prövas som en del av själva saken. Officiell NJA-ingress

Sammanfattat av ChatGPT:

Bakgrund - Det aktuella målet involverar RS, som är arvinge och dödsbodelägare efter sin mor IS, som var dotter till VS. Efter VS:s död erhöll hans maka GBS egendom, inklusive två fastigheter, med fri förfoganderätt. GBS överlät dessa fastigheter till sina barn KL och RN genom gåva. Efter GBS:s död väckte RS talan mot KL och RN för att återbära fastigheterna, baserat på bestämmelserna i ärvdabalken som skyddar arvingar efter den först avlidna maken. Tingsrätten avvisade RS:s talan med hänvisning till att han inte hade väckt talan inom den femåriga tidsfristen efter gåvorna. Hovrätten bekräftade detta beslut.

Domstolens ställningstaganden - Skyddet för efterarvingar - Domstolen framhöll att reglerna syftar till att skydda efterarvingarnas rättigheter när en efterlevande make erhåller egendom med fri förfoganderätt, vilket innebär vissa begränsningar jämfört med full äganderätt. Prejudikatfrågan - Huvudfrågan var om den femåriga fristen för att väcka talan ska ses som ett rättegångshinder (som medför avvisning av målet) eller som en del av den materiella bedömningen av saken.

Fristens karaktär och tillämpning: Domstolen argumenterade att tidsfristen, som står att finna i 3 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken, inte skyddar allmänna intressen utan snarare ingår som en del av de materiella reglerna om arv och gåvor, vilket talar för att fristen bör ses som en del av sakens bedömning. Jämförelser med andra rättsfall och regelverk - "AQ Enclosure Systems" och "Brunnen": Domstolen diskuterade när frister ska anses vara rättegångshinder och när de inte bör ses så, beroende på om omständigheterna kräver utredning eller om fristen är en del av materiella regler. "Den oavslutade bouppteckningen" och "Bröstarvingarnas taleändring": Dessa fall användes för att jämföra hur frister i liknande sammanhang behandlats som en del av saken snarare än som rättegångshinder. Bedömningen i detta fall - Högsta domstolen fann att tingsrätten och hovrätten felaktigt behandlat fristen som ett rättegångshinder och därmed felaktigt avvisat RS:s talan. Fristen borde ha prövats inom ramen för den materiella bedömningen av saken.

Sammanfattning:

Klagointresse. När någon annan än svaranden betalar käranden enligt en överklagad dom, så har svaranden ändå ett klagointresse om han eller hon inte slutligt har befriats från sin betalningsskyldighet enligt domen, såväl i förhållande till käranden som i förhållande till betalaren (jfr ”A.O. Byggservice” NJA 2006 s. 101). Hovrätten ska utgå från att ett regressansvar mot betalaren föreligger, om det inte framstår som uppenbart att sådant ansvar saknas (jfr ”AQ Enclosure Systems” NJA 2010 s. 448)

Sammanfattning:

I överensstämmelse med påståendedoktrinen har det ansetts att en skiljenämnd till grund för prövningen av sin behörighet skall lägga de rättsfakta som skiljekäranden åberopat utan att pröva dem materiellt.

Sammanfattning:

I mål, vari A fordrade skadestånd av B på grund av att dennes tillverkning och försäljning av vissa produkter utgjort intrång i A tillkommande mönsterrätt, invände B att han enligt ett mellan parterna träffat licensavtal haft rätt till de omtvistade åtgärderna. B åberopade dessutom att licensavtalet upptog en skiljeklausul och yrkade att Å:s talan därför måtte avvisas. Spörsmål huruvida åberopandet av skiljeklausulen borde föranleda att A:s talan omedelbart avvisades eller huruvida part borde föreläggas att inom viss tid visa att skiljeförfarande inletts och, i så fall, mot vilken av parterna föreläggandet borde riktas.